Fånga dagen

Goda vännen Victoria messade mig idag angående två dödsfall rörande personer som vi har haft hand om. Omtänksamt Vickan, om än lite sorgligt, tack. En tredje person som jag gick till i Holmsund gick också bort för några veckor sen och hen kände jag så väl så vi var som kompisar. Hen kom från samma trakt som jag och vi kände båda till saker som ingen annan på jobbet. Hen älskade min potatis som jag gärna gav några kilo av, men det hände också att jag smög dit lite hjortron som hen var särskilt förtjust i. Sånt här går mig rakt i hjärtat, jag kan hålla distansen, men samtidigt menar jag att det vore omänskligt att inte känna en viss sorg ändå. Jag har ju tagit hand om dem i rätt så intima situationer, det går inte att ta hand om människor utan att det blir lite privat ibland. Mer än man som nybörjare riktigt kan hantera, men med tiden tar professionalismen över, man klarar sig.

För dem som inte känner mig: mitt stora intresse för djur, blommor och trän, naturen i största allmänhet, har med all sjukdom, förgänglighet och död att göra. Att se hur blommor spirar ur mark som bara några veckor innan såg död ut, ger tröst, hopp. Att se löven slå ut på aspar som är ett kvarts millennium gamla visar på livets kraft. Att som idag få se en skrakhona i diket, guidande sin kull på nio nykläckta ungar mot ån som ligger en kilometer bort, är också nåt som inger mig en djup vördnad. Moder Natur är stor. Vän av ordning undrar förstås hur sjöfågelmammor kan lägga sina ägg så långt från vatten, men kanske beror det på att rävar och alla andra rovdjur söker just kring stränder. Kanske ökar chanserna att få många att överleva de första dygnen om de slipper riskera att bli rävmat redan innan de är kläckta.

För mig är livet stort. Att se och ”skjuta” fågel med kameran är lika viktigt som den jakt jag alltid hållit på med. Jag ser all sjukdom och död och idag har jag blivit ett år äldre, kanske inte så mycket att yvas över, men jag börjar fundera mer och mer på pension. Om sju år kan jag gå och dryga ut en ynklig pension med att arbeta, MEN!, när jag själv vill. Det vill säga: inte under vår, sommar och tidig höst, men lite på vintern. Tål att tänkas på. Nu skrakar.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Åska och regn

Det har varit lite sol uti mellan, men vi har inte gjort särskilt mycket idag. Fixat lite med väven över våra grönsaker så inte de späda plantorna skadas. Det är ju så skönt att sova här i huset så det blir lite sega morgnar och eftermiddagarna när det är så här med vädret, kan bli lite sömniga. Det är så här man måste behandla sin ledighet; om inga andra möjligheter finns så acceptera då att man kan göra väldigt lite – och vila är nåt värt också.

Jag har använt en del av dagen åt att ta bilder av blommor runt huset. Det finns lite av varje och ljuset har varit bra. Jag tycker nog att det här med blommor är väl värt att fota för vem vet: det kanske inte dröjer så länge innan vissa arter blir mer ovanliga. Annars är det kul att samla på foton för framtiden, det är ju inte så många som bryr sig om sånt här. Det jag gör är att dokumentera den del av lantlig kultur som gäller för Lubbo. Nån gång kanske det finns de som gillar att nån ägnade sig åt det här. De jag har fått på bild är skogsstjärna, rödblära, skogsnäva (midsommarblomster), lingonblom, ekorrbär, den underliga ögonpyrolan, orkidéerna Jungfru Marie Nycklar och korallrot.

Alla de här hör till trakten; vad som inte hör hit är alla dessa lupiner som väntar på att slå ut. Dikena upp mot våra hus här på anhalten är helt täckta av dem. Vad jag förstår är det en hemvändare i gula huset på andra sidan vägen som har sett till att hämta plantor från Åsen och de har exploderat i antal. Det är ju vackert när de blommar, men de tränger ju undan lokala blommor som hör hit. Har hört att man försöker bekämpa dem i våra norrländska diken. Tvivlar på att det blir så lätt, men tar de över är risken att orkidéer som Jungfru Marie Nycklar och korallrot försvinner därifrån dikena. Båda de arterna hör ju hit.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Utflyktsdag

Dagen började på ett trevligt. Telefonen ringde och det var kära arbetskamraten och goda vännen Marlene som berättade att hon antagits till sin utbildning. Marlene har blivit en god vän till hela familjen, men det lustiga är att min arbetskamrat kanske så småningom blir Annelies. Nog vänder och vrider livet på oss alla.

Idag ville vi göra nåt annat än att arbeta, det var dags för en utflykt. Det finns så fina vägar att åka, såna där vi stöter på alla dessa mustiga namn som hör skogarna till, Grönliden, Svartröjnoret, Skråmträsk, Ragvaldsträsk och så vidare. Vi siktade på att hamna i Burträsk, men stannade på ett ställe som vi var nyfikna på, ett Natura 2000-område som håller en fem hektar stor bit av urskog. Där finns gigantiska aspar som ska vara sådär 260 år gamla, alltså startade i mitten av 1700-talet. Sånt måste ses!

Vissa av dem är visst 80 cm i brösthöjd och nog var de imponerande. Ändå har jag sett vackra områden med asp även på Ljusträsk, hundratals av dem, men inte så gamla. Har lagt ut bilder på dem här på bloggen förut, då i höstskrud. Vad gäller all den lunglav som det talas om här bland jätteasparna, så nog fanns det lite grann, men ingenting mot de mängder av dem som vi har här på Salberget! Bilder på det la jag också ut i höstas.

De som kommer här togs alltså idag på vår lilla utflykt.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Dagsverken på farmen

Sov länge och innerligt idag, men vi arbetade rätt mycket sen, till och med hunden hjälpte till och bar vatten! Vi tvättade mattor som ska ligga på övervåningen, såna som vi har tagit hemifrån och som vi tycker kan passa här. Det är så lätt att tvätta dem på den lutande uppfarten och då med miljövänlig grönsåpa.

Jag slog en del av gräset medan Annelie städade övervåningen dit vi nu flyttar upp när det är sommar och semester. Annelie har också monterat ihop en röktunna, nåt jag inte ens ska försöka göra; det är inget att jag har tålamod med.

Det här med semester är lurigt. Vi jobbar rätt mycket – men det finns skillnader mot det dagliga kneget: vi väljer själva vad vi vill göra, hur och framförallt, när. Så jobbar vi åt oss själva och ingen muttrar om att vi har missat ett barr i ett hörn eller att vi är sena. Det är så skönt att låta dagen gå som den vill och även om jag ännu inte har insett helt och fullt att jag är ledig, så har jag saktat ned livet. Det behövs. Vet inte ens om jag kommer att klara av att jobba heltid nåt mer. Det är bland annat det jag ska försöka klura ut nu.

Runt gården har jag hittat blommande lingontuvor och rönnar. Lustigt nog hittade jag på en gång korallrot längs gamla stigen upp från gården. I landet kommer potatisen på allvar nu. Vi ser hur de växer under dagen. Tror vi kan kupa dem om nån vecka.

Vi har det bra här i stugan. En dag av semestern har gått, men den har varit skön. Svetten har flutit i gårdsarbetet under dagen. Nog ska det bli skönt med en dusch och sedan lägga sig i nya, rena sängkläder på övervåningen där vi sover som allra bäst. Vi hörs imorgon.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Avsked och hälsningar

En underlig dag. Det var oerhört tungt att åka på jobbet idag och under dagen kändes det som om den aldrig skulle ta slut, men samtidigt fick jag känna på mycket av välvilja och vänlighet. På vägen upp till Lubbo fick jag också en önskan om en fin semester. Det var speciella morgonkompisen Gunilla som hörde av sig. Gunilla, jag var hos en viss dam som bjöd på pannkaka och mackor med salami och saltgurka; känns det igen? Hon talade om att Du har fyra veckor kvar av ledigheten och jag fick intrycket av att hon längtade efter Din återkomst! Säkert en ovanlig dam, men trevlig. Fast jag inte fattar vad hon säger!

Kära Vickan! Du- vet-vem var lite ledsen idag, hälsade till Dig, men tyckte det var tokigt att både Du och jag är lediga samtidigt. Hon hade väldigt ont idag och kände sig nog lite övergiven.

Till och med vårt par på samma gata önskade trevlig semester och tryckte på att jag skulle vila och inte tänka alls på jobbet, komma tillbaka utvilad till dem. Det kändes så välment och ärligt så det värmde gott i hjärtat. Hos dem har jag varit med både Marlene och Therese idag och dessa tjejer är verkligen bara så fina. Båda jobbar vidare till andra perioden, men det var så skönt att känna hur goda vänner vi är och det gör ju att det inte känns så illa att tänka på att börja om efter semestern. Vilka fantastiska kvinnor jag har förmånen att jobba med varje dag! Dit räknas Ni alla!

Missförstå mig inte; jag är så lycklig över att äntligen få vila här i Lubbo tillsammans med Annelie, men nog känns det bara så skönt att alla visar så tydligt att vi tycker så mycket om varandra på jobbet, tack alla. Gunilla, Vickan, alla; kom gärna och hälsa på i Lubbo om ni orkar, ni är så förbaskat välkomna! Googla på Salberget 10, Burträsk, eller sök på Hitta.se så hittar ni rätt på oss. Ring före så vi vet.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

540 minuter kvar…

Annars en bra kväll, lagom mycket att göra och det gjorde att jag hade tid att sitta ned och prata med folk och det var bara så skönt; det är det som gör det här jobbet så trevligt. Kan tänka mig att arbetsgivaren tycker att det är slöseri med skattemedel; ”bara sitta där och inget nyttigt göra!” Jag har fått skratta gott med vår favorittant; jag rodnar aldrig – av princip – men ibland använder hon ord som man förvånar sig att hon ens kan. Jag börjar misstänka att en viss lite yngre arbetskamrat har haft lite dåligt inflytande på tanten…

Till att börja med hade jag ont i huvudet och det kändes som åska i luften. Min arma skalle är en säker indikator på annalkande åskväder och mycket riktigt kom det både muller och ett uppfriskande regn så det ökade på trivseln i en fin jobbkväll.

Annars är det drygt att jobba kväll, usch ja. Många förstår nog inte min aversion mot det, men förklaringen är att jag jobbade 16 månader på en ren kvällsrad när jag började i Holmsund. Man kan säga att jag egentligen har jobbat kvällar som borde täcka 10 år av sånt jobbande.

Imorgon jobbar jag 7-17 och det känns lindrigare även om jag måste upp redan vid 6-snåret och det kan kännas drygt efter att ha jobbat kvällen före. Nåja, belöningen är uppresan till Lubbo efter jobbet. 28 dagar i full frihet, det ni!

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

930 minuter kvar…

…att jobba innan semester. Känner mig nästan lite desperat. Särskilt som Annelie och Cully flög iväg till Lubbo redan idag.

Jag tänker på hur skönt det måste ha varit att landa där uppe i eftermiddag. Äta nåt gott och smutta på en god öl. Sitta ute på trappen och njuta av kvällssolen. Själv har jag hjälpt Francisco att byta däck på en cykel som han behöver från och med måndag då han jobbar ett par veckor på Nydala åt KFUM. Han är ju inte den som låter bli att prova annat och där har han varit tre somrar förut. Han tycker om att jobba med barn.

Efter en längre tids kamp mot byråkratisk, administrativ obegriplighet på jobbet har jag bara en tanke i skallen: vila. Jag kan se mig själv och lilla frun sova och lata oss i solen.

Åkte ut till Vitskärsudden och Hillskär idag. Var inte så bra som det kunde vara för havet tryckte in vatten så de där sand- och lerbankarna låg översvämmade. Gjorde ändå ett fynd bland mängderna av åkerbärsblom: korallrot. En av Sveriges lite oansenligare orkidéer, men precis så gracil och läcker som bara orkidéer kan vara. Den är ju ingen sensation, vi har dem runt gården i Lubbo och i fjällen ser man dem rätt ofta, men jag blir lika glad varje gång jag ser dem. Allt som har med naturen att göra är spännande, fängslande och när vi som lever nu är borta, så kommer det att blomma korallrot nånstans i världen. Jag inser det och kanske, kanske, skulle det vara bra om världens slipsnissar, de som räknar budgetar och förstör landet, fick se saker som är beständiga, som är betydligt viktigare för Moder Natur än pengar. Det slipsnissar tänker på är annars vinster som egentligen bara skadar allas vår Moder Natur. Konstigt egentligen att de gubbarna tillmäts så stor betydelse. För en hårt arbetande kommunanställd fungerar naturen som vilohem, inte som produktionsenhet.

Nu tänker jag mycket på vad vi ska göra på semestern. Annelie berättade idag att potatisen börjat sticka upp så den ska kupas så småningom, men det går fort, annars är det roligheter som gäller. Fiske kommer att stå högt upp på önskelistan som vanligt och på tal om fiske så såg jag en kniphona ute i Hillskär och hon hade bara tre halvvuxna ungar kvar. jag undrar inte mycket på varför eftersom en stor gädda slog efter de ungar hon hade. Det är nog många andungar som hamnar i magarna på dessa vasstandade ubåtar. Det är gott om gädda i de där lagunerna och stora är de.

Lyssnar just nu på en gammal CD med skotska gruppen Texas. Nån som mins den? Nån annan stenåldersmänniska? Det är en sån kväll när jag dricker en liten pilsner som tröst att VISSA! har semester och ANDRA! får vänta. Nåja, på söndag kväll brer även jag ut vingarna och flyger upp till Lubboträsk, så det så!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar